Klockrent Sofieholmsbesök och hur gör egentligen djur?

Det är lätt att bli bortskämd, lätt att glömma njuta av stunden och tillfällena. Den bästa av alla verksamheter erbjuder spännande utmaningar och lite lugnare stunder för reflektion. Den gångna veckan är ett prakt exempel på hur ett sådant ”mitt-i-prick-upplägg” kan se ut.

Problemställningen är klassisk, ja uttjatad och återkommer alltid såhär års: var tog egentligen våren vägen? För bara några veckor sedan grodde drömmarna om uppknäppta jackor och lossade halsdukar, dessa har nu med bestämdhet fått maka på sig till förmån för mössa och vantar. Istället för sol, ljumma temperaturer och uppslagna fönsterrutor har gråa, blåsiga och kylslagna Malmö visat sitt omilda ansikte. Men vem är egentligen vädergudarna att trotsa äventyrarna?

Så återseendet av äventyrskompisarna denna måndag blev lika kärt som vanligt. Alla verkade vara på hugget och fast beslutna om att få till en fin vecka trots den taffliga väderleken. Måndag till trots stannade gruppen kvar på Per Albin för en lite lugnare dag med reflektion över vad vi egentligen har gjort de senaste veckorna. Självklart ligger de spännande utmaningarna långt från förskola högt upp på barnens popislistan. Lite pyssel på det och sedan väntade lite lunch innan eftermiddagen ägnades åt den fria leken i dess okonstlade format.

Så tisdag och saken var klar redan från början – det skulle bli svettiga men minnesvärda äventyrstimmar. På programmet stod långpromenad till Sofieholm tillsammans med Kantarellen och Kastanjen. Med i bagaget fanns medhavd matsäck samt stormkök att nyttja för tillagning av ”krabbelurer”. Ett stilla duggregn ackompanjerade marschen mot Lindeborg men inga sura miner kunde noteras. Istället var det mungipor uppåt och inte blev det sämre med den detaljen när vi väl kom fram till den stora lekplatsen vid Sofieholm. Då satte leken igång i raketfart och intensiteten var så hög att det nästan slog gnistor om den. Det blev en lyckad förmiddag att skriva hem om med härlig lek och smittande entusiasm.

När klockan väl jobbat sig mot halvtolv bjöds det på korv och bröd med tillhörande grönsaker. Som efterrätt serverades nylagade ”krabbelurer”, en möjlighet som givetvis ingen i barngruppen kunde motstå. Mätta, belåtna men också lite trötta och frusna påbörjades sedan den långa hemfärden.

Framme ”mitt i veckan” väntade ett intressant och på alla sätt äventyrligt besök på Barnens scen i Folkets Park. Den här gången handlade det inte om någon cirkusskola utan istället om en sång och musikföreställning med Gitte Pålsson. Innan själva insläppet han vi leka lite i parken men sen var det dags för mycket nyfikna äventyrare att slå sig ner på Barnens scen. Förutom Gitte deltog Frank Madsen från terrariet i showen som var mycket rolig och lärorik. Sånger – både kända och okända – blandades på ett mjukt sätt med ren djurkunskap. Barnen fick stifta bekantskap med levande djur så som orm, spindel, leguan och krokodil.

En uppspelt barngrupp med oförglömliga intryck reste sedan hem till förskolan för lunch och kalas för Gabriel som fyllde fem år.

Dags så för torsdag och en nyttig hastighetssänkning var på ingång. Det var också helt förståligt lite trötta barn som anslöt till dagens aktiviteter. Det tar på krafterna att vara igång i etthundratjugo varje dag. Denna dag skulle dock ”apostlahästarna” få vila och istället skulle äventyrarna få möjlighet att testa de nyinköpta förskolecyklarna. Fyra barn sitter tillsammans i en lådcykel som manövreras av en vuxen. Det blev premiärtur runt Kulladal den här dagen i – tro det eller ej – solsken! Barnen njöt av tillfället och skratten och glädjen var märkbar.

Hedvigsoppan till lunchen smakade som alltid läckert och gjorde susen för kurrande äventyrsmagar. Susen gjorde också eftermiddagens lek som brakade loss på gården så fort barnen släpptes fria.

Veckans sista dag hälsades välkommen som en kär gammal vän med klassisk fredagsfrukost innehållandes oboy, rostmackor och ägg. En klockren start på en dag som sedan inte gick att misslyckas med. Lika omtalad och populär som fredagsfrukosten är lika efterlängtad är gymnastiken. Nu hade det dessutom gått några veckor sedan vi senast besökte sporthallen så längtan var om möjligt än större den här gången. Väl på plats väntade ett pass där de sista krafterna skulle förbrukas. Efter lite sedvanlig Mora Träsk uppvärmning, några lekar där bollar hade en central roll samt lite hinderbana var gympan i hamn.

Maten på Per Albin stoppades sedan ner i hungriga magsäckar innan ett nöjt och belåtet gäng äntrade förskolans gård runt halv ett-snåret med lek som huvudsysselsättning. Ett avslappnat mellanmål tog oss sedan in i veckokaklet.

Det har varit en skojig vecka den som gick; roliga aktiviteter genomförda och nya hissade förväntningssegel. Vägen mot framtiden ligger där öppen och det är bara att vanka vidare. Närmast mot vecka 17.

Du kan ta del av schemat för nästa vecka här.